Andra namn:
Stortorsk, ishavstork, djupvattenstorsk, grundvattenstorsk,
grästorsk, bergtorsk, rödtorsk, taretorsk
Kännetecken:
Långsträckt kropp, men stor torsk har ofta hängande
buk. Färgerna varierar med
miljön: s k taretorsk är rödaktigt brun eller olivgrön
med mörka fläckar och grågul översida; vandrartorsk
är ljusare med otydligare fläckar. Alla kännetecknas
dock av en skäggtöm på hakan, överbett och
kraftig sidolinje.
Storlek:
Längd upp till 1,8 m. Maxvikt ca 51 kg, i Östersjön
betydligt mindre.
Utbredning:
Från Biscayabukten och Östersjön till Novaja
Zemlja, Spetsbergen och Grönland. I västra Atlanten till
Cape Hatteras i USA. Mycket vanlig längs med hela norska kusten.
I Sverige är torsken allmän i Skagerak och Kattegatt,
samt i Östersjön upp till Bottenhavet. Här minskar
den i antal och är sällsynt i Bottenviken.
Biologi:
Torsken finns ifrån ytan och ner till flera hundra meters
djup, i vattentemperaturer ner till 0 grader celcius. Deras tillväxt
är olika liksom deras könsmognad.
Födan utgörs mest av fiskar, särskilt lodda, vilket
den norsk-arktiska torsken följer in mot Nordnorges kust i
April-Juni och ger upphov till "loddatorskfisket". Den
äter också
sill och tobis men också kräfdjur, borstmaskar och andra
bottenlevande djur.
Leken:
Den svenska torsken leker vid Västkusten i
Januari-April och i Östersjön April-Augusti.
Djupet varierar mellan 50-500 m. En stor hona kan lägga upp
till 5 miljoner ägg. Äggen flyter i ytvattnet och kläcks
efter ca 3 veckor.
Fiske:
Alla vet ju att torsken sedan en lång
tid varit en ekonomisk betydelsefull fisk. Under senare åren
har dock torskbestånden minskat radikalt, därav allla
dessa diskussioner om fiskestopp osv. Det är ju mycket p.g.a
överfiske och att på att torskens bytesfiskar minskar
t.e.x lodda.
Torsk fångas vid kusten med krokredskap, ryssjor och garn,
till havs med bottentrål, snurrevad, sättgarn, långrev
och pilk. Torsken bjuder dock på relativt lite motstånd
den är mest "tung" att få upp. |
